Gone Girl

För någon vecka sen var det dags för en träff med bokbrudarna, boken som vi läst tills den gången var Ann-Mari Tormalm Spindelväv. En rent ut sagt kass bok.. Anledningen till att vi valde den var dels för att den var utgiven av ett litet förlag och att handlingen utspelade sig i våra trakter här i Östergötland.
 
 
Boken vi valde till nästa gång blev Gillian Flynn Gone Girl. Jag var på gång och skulle läsa denna för en tid sen, då fanns den inte inne på biblioteket och det var ganska lång väntetid på den. Då lånade jag en tidigare bok av Gillian men den föll mig aldrig riktigt i smaken så då strök jag Gone Girl från min "att läsa lista". Nu blir jag ju mer eller mindre "tvingad" att läsa den ;) Lite skeptisk är jag mot den samtidigt lite nyfiken igen då den har blivit så höjd till skyarna.. 
 
Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.
På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig var är Amy?

Gone Girl är översatt till 30 språk och har sålts i över sex miljoner exemplar. Romanen nominerades till Årets bästa översatta kriminalroman av Svenska deckarakademin och till Womens Prize for Fiction. Gone Girl har även filmatiserats av regissören David Fincher med Ben Affleck i rollen som Nick Dunne. 

Djävulsdansen

Igår sändes första delen av Djävulsdansen på SVT, en dokumentärserie i 3 delar om medberoende. I går medverkade Hillevi Wahl som bla skrivit boken Kärleksbarnet. Litet lustigt sammanträffande eftersom jag i dagarna läst just kärleksbarnet. Serien berör och jag kommer absolut se del 2 och 3. Boken Kärleksbarnet är också en bok som berör, den är grym och man ställer sig frågan hur och varför? Hur kan man behandla sitt eget barn på detta sätt? och varför är det ingen annan vuxen som reagerar? En tänkvärd bok och mycket läsvärd!
 
 
”‘Du var ett kärleksbarn’, sa mamma. Men hon hade ett konstigt sätt att visa det på.
Jag ville verkligen inte skriva den här boken. Jag ville inte minnas hur det kändes att aldrig veta om mamma var nykter när jag kom hem från skolan. Jag ville inte komma ihåg hur det smakade av skräckblandad metall i munnen varje gång hon försökte ta livet av sig. Jag ville inte gå tillbaka in i den där lägenheten och känna lukten av utslaget vin, urin och spyor.
Hela mitt liv har jag försökt springa iväg ifrån min barndom. Jag trodde jag hade stängt igen alla dörrar efter mig, låst dem omsorgsfullt och kastat bort alla nycklar.
Men något hände när jag själv fick barn. När jag var rädd för att min ettåring skulle komma för nära spisen och bränna sig. Då mindes jag hur mamma en gång tog mina små händer och brände sönder dem på de heta plattorna.
”Sådärja, nu kanske du aktar dig för spisen”, sa hon. En liten anekdot hon sedan gärna berättade för andra. Min uppfinningsrika, tuffa mamma. Då var jag stolt över henne.
Nu var det plötsligt obegripligt. Bränna små barns händer. Hur tänkte hon egentligen? Vem var hon, kvinnan som var min mamma? Hur blev hon så trasig? Vad var det som hade hänt i hennes barndom, det där som ingen längre ville tala om? Och hur kom det sig att honkunde ligga död i tre månader utan att någon saknade henne? Hur dog hon?
Var det självmord? Var det i så fall mitt fel?
Det här är berättelsen om mitt sökande efter svar, om en resa tillbaka i tiden. Rakt in i ett alkoholistbarns inferno. Jag ville verkligen inte skriva en bok om det. Men jag var tvungen. För min egen skull, för mina barn skull och för alla andra kärleksbarns skull.”
Hillevi Wahl
RSS 2.0